Nu börjar det bli nåt - tänker man om lilla Freijson som bara varit en liten spädis sedan hon kom till jorden den 19 januari och inte gjort mycket annat än bara brytt sig om att klara livhanken genom att sova och äta.
Igår var lilla barnbarnet hemma hos farfar första gången - Nu plötsligt en bastant liten unge med en helt egen vilja och mezzosopranröst - det slog mig att när man håller andras ungar så är de andras ungar, men med Freija är det annorlunda, som att man hörde ihop - som att det ändå finns ett osynligt kitt. Och min lille August sneglade misstänkt på mig när jag gick runt med Freija i famnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar