Det stod åtta granar i en klunga. Första gången vi var här såg det ut som en enda stor jättegran, men det var granar som slingrade sig in i varandra. Tidig vår så kapades de jämte en stor björk som ”hotade” huset (dvs stod för nära).
Även en stor sälg skattades åt förgängligheten.
Ni vet, Joseph Beuys ogenomträngliga fett eller bara filtkänslan som genom hans konstnärsskap (det här låter väl jävligt konstigt?), men så kändes det, all denna ved som skulle spräckas för vintern, den förlamande uppförsbacken.
 |
| Här stod granarna, återstår lite grävning som granarkeologi |
Nu är all gran kluven och två tredjedelar av björken och jag har fått fyra dagars träningspass som så mycket bättre än den futtiga timmen jag brukar ta vid maskinerna i Sollentuna simhall, envisa niotimmarspass med fördelen att ta en fika med smörgåsar i solen mot den faluröda ladugårdsväggen emellanåt.
 |
| En paus i klyvningen |
Under tiden har K krattat och gjort engelsk park av snåren mot täkten till norr, krattat upp en fin lund under häggen som vi tuktade för en månad sedan.
 |
| När man hyvlar blir det spån och när man gör engelsk park av slyskog blir det tändstickor K samlar allt som förr i tiden och lägger i torkkorgar för vedspisen till vintern. |
Nu återstår den elaka sälgen som har ett bättre brännvärde än granen (2500 kwh/m3*). Den tar jag nästa helg med August.
Så ska en del av veden in under tak. Kommer att kasta in i vedboden och stacka en del på lätt skottavstånd från ytterdörren. I vintras fick vi gräva oss fram i snön till vedboa och det var inte kul. Ved till spisen ska vara på nära håll och en stack är dekorativ dessutom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar