Ängsö väckte liv i minnet av en gammal magister: Bruno Ekblom!

Man hade det roligare förr både i den gamla ordformens betydelse (rolig - lugn) och i den modernare som lustifik.

Häromdagen var vi och besökte Ängsö och bodde över på Engsö slott i en av flyglarna hos Gunilla Söderholm. På förmiddagen tog vi oss en rundvandring i det gamla Piperska slottet. Störst njutning bjöd det andra våningsplanet, trots slottsarkitekten Hårlemans tillbyggnad med en fjärde våning på 1700-talet. Slottet är känt som ett spöknäste och jag ska komma in på det lite senare i bloggandet den dag jag hinner ifatt tiden och mig själv.



Jag målade själv något liknande med blomstergirlanger i ett badrum jag hade till min våning för 35 år sedan och efter att ha gått kurs för Bruno Ekblom, en gigant bland dekorationsmålare.

Bruno var gammal redan då och hade en säregen pedagogik när han lärde ut måleritekniker på Konstfack. Jag frågade honom när jag hade en ådring i jakaranda halvklar hur mycket pigment jag behövde till lasuren. Han tog lasyren på penseln, tittad på färgen när den rann tillbaka i bunken och sa: "Ta mer umbra än du tror"! Då blev det rätt, sedan kunde han ta en pensel med färg och i ett enda drag, utan att lyfta penseln från papperet, måla ett cypriskt kolonnhuvud med alla detaljer och i grisaille då han hade penseln fylld av olika schatteringar från vitt till grågrått. Av honom lärde man sig bli säker på handen vid listdragningar, marmoreringar, förgyllning och allt annat som hör dekorationsmåleriet till. Han är, så här många år efteråt, i ett mycket ljust minne trots att han för länge sedan måste vara borta.



Den där dagen när Agne Beijer 1921 klev in till Drottningsholmsteatern och fann att här var en orörd teaterscen från Gustaf III dagar så kontaktade han min gamle magister omedelbart. Brunos farfar, eller om det var pappa, hade målat ridån på Operan och hans morfar ridån på Dramaten. Det fanns så mycket måleri i Bruno Ekblom redan då och söker man honom idag på nätet så får man träffar på väggmålningar på ärorika restaurang Flustret i Uppsala 1939.

Så tänkte jag på andra våningen på Engsö slott när jag och ungarna ställdes inför de magnifika vägmålningarna och så tioll den milda grad omfamnar den en längtan att pröva sig igen. Antingen väntar jag tills känslan går över eller så får jag sätta fart med någon vägg här hemma.