När jag åt Bea med Mannerström och blev överraskad av tillbehören

Det låter som en rubrik i "På minuten", men är hämtad från min egen verklighet och vardag. Jag har alltså ätit bearnaisesås, denna mannerströmska akilleshäl, i sällskap med föremålet som enligt honom själv vill ha den lite lösare.

Visst är det så, att smakerna i en bea släpps lösare när såsen inte görs som en vispad äggvita fyllt av bara emulsion!

Körde en helaftonsshow med Mannerström som huvudperson på en Studentafton i Lund för några år sedan. Studentaftonen har ju en hundraårig historia med enorm dragningskraft och förväntan. Här har stjärnorna passerat revy och presidenterna sammanfattat.

Man undrade, hur ska man få flera hundra studenter att sitta kvar i timmar och bara lyssna på mat. Det var ingen konst alls.

Nåväl, studentaftonskvällarna avslutas alltid med de närmaste i kretsen av arrangörer som tillsammans med kvällens begivenheter, i detta all först och främst Leif och så jag själv, äter pytt i panna med tillbehör.

Pytten var denna kväll alldeles perfekt enligt Leif. Självklart blev han förvånad över tillbehöret bea och undrade förstås vadan detta?!

Jo, svarade panelen av studenter, att det härör från ett besök av dronning Margerete för många år sedan. När dronningen informerades om att pytt i panna serverades frågades hon inledningsvis om det fanns någon allergi eller om hon önskade något ytterligare till pytten.

"Ja bearnaisesås", svarade hon.
"Är det en dansk tradition", frågade studenterna något förvånade.
"Nej, den är svensk" svarade dronningen frankt.

Så fick det bli och sedan dess så ock vara.